Genus och numerus, subjekt och objekt

På romska är alla substantiv antingen manligt eller kvinnligt. I svenskan säger vi ju hon om klockan t ex.

  • o raklo – pojken / le rakle – pojkarna
  • e rakli – flickan / le raklja – flickorna



och så samma sak men i objektsform

  • le rakles – pojken / le raklen – pojkarna
  • la raklja – flickan / le rakljan – flickorna

Några meningar för att visa skillnaden mellan subjekt och objekt. Vi använder oss av verbet dikel som betyder ser.

O raklo dikel la raklja – pojken ser flickan
E rakli dikel le rakles – flickan ser pojken

O raklo dikel le rakljan – pojken ser flickorna
E rakli dikel le raklen – flickan ser pojkarna

Om ord är levande människor eller djur, eller kroppsdelar så används objektformen ovan. För ord som inte är levande används subjektformen även om ordet används som objekt, därför att i meningar, där objektet inte är levande, är det självklart vilket ord som är subjekt (den som utför handlingen).

E rakli dikel o kher – flickan ser huset, alltså inte kheres

Det finns också många maskulina ord som har plural som slutar på -a

  • o sap – ormen / le sapa – ormarna
  • o kher – huset / le khera – husen
  • o mui – munnen / le muija – munnarna
  • o zhukel – hunden / le zhukla – hundarna

Många ord som har -i som pluraländelse, som de slaviska språken (ryska, serbokroatiska) och en förlängd form –ori, -uria ser man också.

Den abstrakta ändelsen –imos som finns i grekiskan har precis som i grekiskan –mata som pluralform: o marimos – le marimata – ‘kriget – krigen’.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s